Tussla

MorrHoppans Läckra Tussla

Tussla, 1996-

S*Morrhoppans Läckra Tussla, svartsilvertabby och vit hona, född 1996. Uppfödare Bitten Egnell.

Denna hona köpte jag för att få tillbaka en del av mina andra skogkatters gener. Det skulle bli min nya utställningsstjärna och avelshona. Men det går inte alltid som man tänkt sig. Tussla HATADE utställningar, och blev efter tre utställningar i öppen klass - där hon tog cert i två av dem - så pass grinig att jag bestämde mig för att kastrera henne och låta henne bli pensionär hemma.

Då vi väntade barn, undrade vi förstås hur det skulle gå med barn och hennes temperament. Dottern föddes, det gick bra men den första tiden är ju inte så påfrestande. Dottern lärde sig gå tidigt, och då hon var kring ett år hörde jag ett underligt ljud från vardagsrummet. Jag stod och diskade i köket, torkade händerna för att gå och se vad det var. Ljudet var ett skrapande ljud mot parketten och det uppkom av Tusslas klor som skrapade freneniskt i parketten, Elinor bar Tussla i svansen, Tusslas bakben hängde fritt i luften.... Efter den incidenten förstod vi att Tusslas temperament här hemma var sagolikt.

Tussla är den enda katt som får gå ute. Anledning till detta undantag, jag tycker inte att katter ska gå i villaområden och störa andra grannar, etc, är att Mysslan är påstridig på Tussla, och Tussla är rädd för Mysslan. För att Tussla ska få lite lugn och ro, får hon gå ute och skrota. Hon fångar näbbmöss och stormtrivs att gå ute. Egentligen skulle man bo så att alla kunde få gå fritt...

2009-07-03

Den 2009-06-27 försvann Tussla. Det var väldigt varmt ute och Tussla har varit borta under värmeperioder förut. Efter två dagar började bönderna härikring slå hö och då tilltog oron för Tussla som fortfarande inte dykt upp. Dottern cyklade runt med kompisarna och letade i dikena. Min man sprang allt oftare till ytterdörren och ropade med en gråtmild stämma efter vår kära Tussla. Efter fyra dagar, tänkte jag sätta upp en lapp vid brevlådorna med en önskan om att våra grannar skulle kolla garage, förråd, friggebodar mm om hon blivit instängd där. Vi pratade med granne A, som inte sett Tussla under sina promenader med barn och hund. Vi pratade med granne B, som glatt förkunnade att Tussla varit inne hos dom i förrgår natt klockan 4 - Tussla var en sån god vän med deras katt T, och hon brukade följa med T genom kattluckan. Då tändes hoppet! Jag sa till granne B att hon skulle slänga ut Tussla nästa gång hon kom in, men det ville hon inte - "för det gjorde ingenting" att Tussla hälsade på där. Men hon lovade att ringa i alla fall nästa gång Tussla var där! Sen pratade vi med granne C, som berättade att Tussla brukade sova i hennes säng ibland..... Tussla hoppade in genom grannens öppna fönster och det gjorde absolut ingenting att hon kom och hälsade på..... Vilka friheter Tussla tar och vilka toleranta grannar vi har.


Efter 5 dagars "semester" hos våra grannar kom Tussla hem, rejält hungrig och lite full i frön och jord (hon hade uppenbarligen inte bara sovit hos grannarna). Då fick hon vara inne hos oss i ett dygn, för att lära sig att det är hos oss hon ska bo inte hos grannarna. Nu har hon hållit sig på tomten, men rätt som det är drar hon väl iväg en liten stund igen!

Nisse, 2003-

Nils Pontus Eriksson, är namnet på prinsen i vår familj. Det är min dotter Elinors katt, han är högt värderad och avgudad av oss alla!

Trots sitt utseende är Nisse en äkta huskatt. Han är född av en vildkatt, i närheten av vårt hem och denna hona bor i en lada och får mat av en väninna till oss. Varje år får vildkattan en kull, och vår väninna ser till att ungarna har det bra och så småningom får hem, dvs de kattungar som hon får tag i. Nisse´s rop hörde hon en regnig kväll, och han hade helt enkelt ramlat ner från höskullen och kunde inte ta sig hem till sin familj. Vi tror att han var ungefär 8 veckor då. Vi skulle inte ha någon katt - hade jag tänkt - eftersom vi precis avlivat Mira och Whisla och jag hade planer på att skaffa den rex jag längtat efter i så många år. Maken och dottern tjatade sig till att vi åtminstonekunde titta på Nisse, de hade minsann varit och tittat på honom en gång tidigare. Det gjorde vi, och då jag såg in i hans blå ögon, visste jag att jag inte kunde avstå från honom. Kattungar säljer sig själv, på både gott och ont! Han är registrerad som brunmaskad, men vi fick veta på den enda utställning han är utställd i att han är en tonkanessmokemaskad kille. 

Hans första tid i livet var nog fattig vad det gäller mat eftersom hans huvudsakliga intresse var och är mat. Det är en kille med rondör! Varje gång vi är i köket kraffsar han på diskmaskinen för att få mat!

2010-01-31 Crazy, vårt lilla yrväder, håller verkligen igång våra katter. Hon busar och jagar dagarna i ända! Nisse blir alldeles excalterad när det är hans tur att jogga runt i huset. I julas tog han i för kung och fosterland. Nisse och Crazy sprang som galningar fram och tillbaka, och då Nisse väl fått upp farten, har han svårt att stanna snabbt. Han kan liknas vid ett ånglok, det är en stor massa som ska bromsas ner! Han kom i full rulle, under julgranen, fastnade i julgransslingan, sprang, han insåg nog att slingan satt fast i honom framtill, men bromssträckan den var lång som sagt var! Vi hade fikafrämmande, och de blev mycket rädda då granen brakade omkull, alldeles intill vardagsrumsbordet. Julgranskulor och annat pynt hoppade och skuttade, en hel del gick sönder. Dottern fick tag på Nisse, som då var mycket rädd (det var de andra katterna också, i flera dagar efteråt tog de omvägar runt julgranen och tittade på den misstänksamt), hans svans var tjock och burrig en lång stund. Vi reste upp granen igen, föste undan julgranspyntet som om det var vardaglig händelse, fortsatte fika!

S*Nutmeg Time After Time "Carmen"

Denna förtjusande hona kan jag verkligen kalla för ett onödigt nödvändigt impulsköp. Jag brukar regelbundet titta in på Jessicas hemsida, under lång tid hade hon inga kattungar, men sen en dag kom det nästan tre kullar på raken. En av dessa innehöll hela nio ungar med intressant stamtavla. En av dessa la jag märke till direkt, och det var "Carmen" med sin lustiga "Quilt"-liknande teckning! Tack snälla Jessica för att jag köpa Carmen av dig!

Carmen är en av de envisaste katter jag någonsin ägt, och sprallig och glad! Trots morr och fräs från mina andra katter, har Carmen bibehållit sitt glada jag och numer är hon accepterad av nästan alla katterna. Nisse ser hon som en liten ny mamma, honom snuttarhon på då och då - jag tror faktiskt att Nisse skäms lite, men han är så snäll, så snäll att han står ut med det hela! Crazy ser Carmen som ett litet hot just nu, hoppas och tror att det beror på att Crazy har kattungar och att det blir bättre då de blir större.


S*Trollborgens