Blogg

Idag fick vi ett tjockt kuvert från Älvsbyhus!

 

Det var vår byggskylt, som ska sättas upp fyra veckor innan byggstart. Med byggskylten kom även information om underlagsvirke som ska finnas på plats, att vi ska kontakta en grundgrävare 8 veckor innan husleverans osv. För några dagar sen kom ett mail från en byggnadsingenjör som behövde 7 olika handlingar, och med en text och ett fackspråk som gjorde mig alldeles yr i huvudet. Har googlat på fackuttrycken och imorgon ska jag ta tag i surdegen och fixa handlingarna. Har för lite timmar per dygn, känner att allt "krångel" och "det besvärliga" tar på krafterna, vill helst bara krypa ner i sängen och sova 14 dagar. Och på jobbet är det intensivt så det förslår!

 

Nåt som är roligt (förutom det nya huset på sikt): vi har bestämt oss för två nya familjemedlemmar. Den ena visar jag upp idag, den andra kommer längre fram! För många många år sen köpte jag min första raskatt, en Norsk Skogkatt "Frostabäckens Bellas Armira" semilånghår, svartsköldpaddstabby och vit hona. Nu blev det ett semilånghår, också svartsköldpaddtabby och vit hona, fast en Sibirisk Katt. Känns spännande att börja med en ny ras. Den andra, som bilder kommer på framöver, är en Cornish Rex. Vi var och hälsade på henne och hennes kullsyskon i förrgår, och den jag fastnat för är ett riktigt yrväder! Påminner om Carmen!

Idag fick vi ett muntligt besked om att vi fått vårt bygglov beviljat! Känns hoppfullt, att det äntligen börjar hända nåt. Men mycket återstår förstås, vi får mycket hjälp av husförsäljaren men mycket måste vi fixa själva. Har vi tur så står huset på plats v 25, inflyttningen blir förstås antagligen senare eftersom det ska besiktigas hit och dit innan man får flytta in. Men det gör ingenting, när huset väl står där kan Claes jobba med trädgården så länge. Planen är att vi ska ställa dit husbilen strax framöver, och använda den som "sommarstuga" om helgerna. Vi behöver sortera sten, ta bort ett äppelträd, plantera ett nytt, måla friggeboden osv. Det finns hur mycket som helst att pyssla med!

 

Bifogar en bild på hur huset såg ut innan branden. Kortet är taget mot altanen. Har saknat altanen nu i vår, det var underbart att ta med sig en stor kopp kaffe, vira in sig i en pläd och med katterna inkrupna i filten kunna blicka ut över trädgården, som vaknat till liv med alla vårlökar som tittat upp. Vi ska ha en inglasad altan i vårt nya boende också, inte fullt lika stor, men den räcker till mer än väl.

 

Kommer troligen att jobba hela sommaren, för att ta ut semester i höst, eller under sensommaren för att kunna handla möbler och inreda huset i lugn och ro. Ser fram emot det!

Lycka är en känsla av varaktigt välbehag (wikipedia). Lycka varierar också på var man befinner sig i livet tycker jag. Som barn blir man lycklig av att leka, eller att få en godispåse och många julklappar på julaftonen. Som tonåring är lycka troligen att ha många kläder, nya moboltelefoner etc. Ju äldre man blir, anser jag i alla fall, att lycka är att få vara frisk och att ha ett jobb, bostad och en ordnad ekonomi.

 

Min absolut lyckligaste dag var i alla fall den dag jag fick Elinor på BB, har inte sen dess, känt den euforiska känslan av lycka jag kände då.

 

Några saker efter branden gjorde mig lycklig:

 

Hittade ett par gamla handgjorda trästickor från min pappas föräldragård i Hälsingland. De låg i sovrummets vitrinskåp,  i en låda, inlindad i en plastlåda. Plasten hade smält, men jag lyckade lirka ut stickorna,  och de var helt opåverkade!

 

En annan lycka var vår häst Casper´s pass. Detta fanns i en pärm som stod i mitt syrum, där det kolat och brandhettan hade smält ner mina symaskiner till stål skelett med plast-stalakiter på, och brandmänen spolat med tusentals liter med vatten. Jag undrade många nätter hur sjutton vi skulle kunna få ett nytt pass, som tur var hade jag skannat in det för en licensansökan, men hur och vem i Holland skulle man kontakta för att få ett nytt?!? Pratade med Eva från Relita, och hon bad mig hämta pärmen, med pass, veterinärbesiktningar etc. Till min stora lycka, hade den tjocka plastficka som passet förvarades i, smält och "plastat" in passet. Med en vass kniv skar vi ut passet, och det var intakt förutom att det luktar brandrök!

 

Min handväska hade jag lagt på köksbordet,tillsammans med ipaden. Också där kolade det, allt blev påverkat av hettan och allt vatten som sprutades in. Jag behövde mina nycklar i handväskan, eftersom jag var kattvakt. Brandmännen hämtade väskan, och jag hittade nycklarna. Till min stora lycka hade min plånbok med alla kontokort klarat sig! Körkortet var lite svett på ena kortsidan bara, och kontokorten gick att använda! Vilken lycka att slippa ordna med nya kontokort, nycklar och körkort!

 

Fotoalbumen hade jag i vitrinskåpet i sovrummet. De klarade sig, måste förstås plockas över till nya album, för att slippa lukten och jag har redan börjat köpa nya album på loppisar! Vilken lycka!

 

Kanske en värdslig lycka men ändå. Jag trodde att paddan som låg på köksbordet var bortom all räddning. Några dagar efter branden, kom personal från Relita med paddan, och sa att den verkade fungera trots allt. Vi torkade av den från allt sot, köpte en ny laddare till den och den har fungerat hyfsat sen dess. Den har som en liten repa i bilden, ljudet fungerar inte alltid och den går inte att stänga av den. Den har roat mig och Elinor mycket med förströelse i  form av FB, instagram, SvTPlay, HayDay osv. Jag betalade räkningar via den fram till jag kunde köpa en ny dator.

 

Till sist: Lycka är också att i all bråten i sovrummet, hitta den doptavla moster Ansa sydde till Elinor helt intakt. Den hängde på väggen mot TV rummet där det brann för fullt, hade ramlat ner från väggen, på ett skåp och sen ner på golvet. Sen hade brandmännen huggit sig genom taket/väggen och kastat saker huller om buller för att komma åt branden, och denna doptavla klarade sig!

 

 

De två första veckorna efter branden går snabbt, på grund av allt som måste ordnas via försäkringsbolaget, Relita, polisen osv. Jag tror att jag kan arbeta som vanligt, men efter en dag på jobbet konstaterar jag att det absolut inte går - hjärnan fungerar inte. Blir sjukskriven 9 veckor. En kollega får avbryta sin semester för att ersätta mig. Släkt, vänner och bekanta kommer med lakan, gardiner, möbler, porslin, kläder, ridkläder osv. Blir glatt överraskad hur snälla människor är då det verkligen krisar! Jag och Elinor fotograferar tusentals bilder på de saker i skåp, garderober och lådor för att kunna skriva den lösöreslista som försäkringsbolaget vill ha. Allt stinker i huset och vi kan bara vara därinne kortare stunder. Känns bittert att ha förlorat allt jag byggt upp under ett liv, mycket hänger snyggt i garderoberna tillexempel, men kan inte räddas på grund av brandlukten. Sörjer allt arvegods, alla fina handarbeten, vepor, Elinors tillverkade saker från dagis, kokböcker som min mormor skrivit hälsningar till mig i... Sörjer framförallt mina katter och vårt marsvin som vi inte kunde rädda... Får utstå kommentarer som att "allt går att återskapa" vilket är en omöjlighet, allt går inte att återskapa; och vilken tur att ni överlevde, vilket också känns konstigt då i aldrig svävade i någon livsfara förutom Claes då, som skulle rädda katterna. Det känns som om jag inte får sörja utan ska vara glad för att "allt går att återskapa" och "vi överlevde". Men jag vet innerst inne att folk menade väl. Vi flyttar in i en evakueringslägenhet 140712, en trea i Årsta, nära till mitt jobb och nära till många av Elinors kompisar. Varje dag åker vi ut till huset och tittar om det finns nåt som kan räddas. Relita har varit otroligt samarbetsvilliga och de plockar med sig mycket som de ska försöka rädda. En dag då vi kommer ut har lampan i sovrumstaket gett vika, och vi förstår att allt tegel som pressar på, gör det farligt att vara i huset. Hittar alla katter utom en, som troligen låg under rasmassorna från en trapp ner till källaren i vardagsrummet. De ser sotiga och blöta ut. Jag är så utmattad att jag lägger mina kära djur i en sopsäck och så fick Relita ta med sig dom... Orkade inget annat just då, och det skäms jag så otroligt mycket för nu. Skulle har begravt dom djupt ner i trädgården.... Marsvinet var i sin bur i vardagsrummet och av buren fanns inget kvar. Jag har vänner som är "synska" och några veckor efter branden skickade "Rosie", en av katterna en hälsning till mig via mina vänner att "vi har det bra nu". Hoppas att innerligt att det gick fort för katterna och marsvinet, att de slapp lida alltför mycket...
Nils Pontus Eriksson alias Nisse. Snäll katt! Elinors alldeles egen katt som kom till oss som 12 veckor, en hittekatt som svultit sin första tid och som utvecklades till ett riktigt matvrak och fick hållas på diet mellan varven. Alla rexarnas favorit, de älskade att kura in sig i hans varma päls/kropp.